Att släppa taget

Det kan ju låta märkligt att det ska vara känslomässigt att släppa taget om ett alster men så är det, så är det för mig. 

Först är jag i skaparprocessen och jobbar, då är jag helt inne i det jag gör och är mycket disträ i min egna lilla värld och det går i perioder. Själva måleriet tar mer tid av en på det sättet att den är svår att gå ifrån, då kan jag vara i processen och min sambo säger att jag inte lyssnar och inte hör eller svarar på frågor,  Då har jag lämnat mig helt åt konsten och det som sliter och drar i mig. 

Jag jobbar mycket i nuet och då får inget komma emellan och störa för då tappar jag bort mig och måste börja om från början. Jag har svårt för att göra en målning och sedan lämna den för att bli klar en annan dag. Då är känslan som jag hade dagen innan borta och det blir något helt annat. Det kan gå väldigt länge mellan gångerna jag skapar men när kreativiteten knackat på dörren väldigt länge, då ger jag vika och tar tag i det. Men jag är så tacksam att jag har den möjligheten och att det fortsätter. Ibland kan jag  bli rädd för att det ska sluta och inte finnas där längre. 

Fick en fråga i går om jag någon gång målat över det jag gjort och svaret är - Ja, det har jag gjort många gånger. Det får bli något nytt, något annat och under där kan det finnas massor av annat som inte kom upp till ytan denna gång. Ibland kan jag vara lite förhastad och impulsiv och då har det hänt att en och annan skulptur eller målning fått en annan skepnad......något jag sedan fått ångra bittert och undrat hur jag tänkte och varför jag gjorde något så dumt. Ibland kan det också handla om förvaring, var ska jag kunna förvara varje alster på bästa sätt. 

(En roligt historia var när jag åker från min ateljé i Brån och ska slänga alster på återvinningen i vännäs. -Gubbarna skrattar högt och säger: - Går det inge bra med konsten???  Nästa lass jag åker dit med så hänger mina skulpturer i flera lycktstolpar .........och gjorde säkert en och annan glad:)......ja konst kan dra igång många samtal :) och glada skratt.

När jag ska slutföra  målningen och bestämt att den är klar signerar jag den och gör inga fler ändringar efter det. Då är det ett beslut taget att den är klar. (Complete)

Att umgås med sina bilder, jag vet inte om det är fler som gör så men jag brukar umgås med dem ganska länge i rummet, flera veckor oftast men bara en i taget, för att kunna vara med den och se den och för att kunna känna att jag sedan kan släppa taget om den. Känna efter om jag kan stå för det jag gjort och att det är det här jag vill berätta, blotta och synligöra. Att någon sedan känner för det man skapar och vill ha det hemma hos sig det gör ju att jag får känna enorm glädje,drivkraft och möjlighet skapa mer. Det berör och är känslomässigt och som små barn som ska vidare.......för att det sedan ska födas nytt.

Det är själva processen i skapandet som jag älskar och att få synligöra det som känns och det som inte syns.
Varje alster har också en titel. Titeln kan komma till före jag börjar måla en tavla eller efter målningen är helt klar.  Sedan är skulpturen eller målningen till för betraktarens ögon♡♡♡♡♡

Hur mår vi där ute i dag?

Kram Laila K Art