Blev inte som tänkt...

Min förhoppning var att få skriva om mina planer för 2021 men nu blir det inte så.Förra året blev det inga utställningar dels pga. pandemin och dess restriktioner. Några utställningar blev helt inställda och någon blev framflyttad och ännu vet vi ju inte hur det kommer att bli. Det enda vi vet med säkerhet är att inget kommer att bli sig riktigt likt. 

Förra året drabbades jag av något som jag fortfarande är under utredning kring. Så alla mina skapar planer går i stöpet just nu. Blev inte som tänkt. En otrolig smärta i mellangärdet som strålar ut mot ryggen. Tungandad och ytterligare 4-5 symptomer. Fick idag salva för en ögoninflammation. Jag har fortfarande stora problem och provat allt som jag kan göra på egen hand. Men det har varit mycke felmedicineringar över medicineringar, så jag har också bkivit mycket sämre och stundvis inte kunnat gå mer än 50 meter så var fötterna som bly. Men när smärtan är som värst så tar man till allt och provar allt för att man är så desperat. Många besök på akuten och väntar fortfarande på några remisser och allt tar tid pga. rådande pandemi. Den frustration och vanmakt jag känt är väldigt svår att beskriva.

Jag gillar  verkligen inte att hamna i den ofrivilliga sjukvården och det har också medfört att jag börjat skriva en bok. "Motivind blåser mot mitt jag" var ett bildspel som jag under 90-talet var runt och visade till nyexaminerade terapeuter och den visades även på psykveckan i Umeå, tror det var 2011. Fragment ur det bildspelet kommer att finnas med och nytt material från mina upplevelser att bli bemött inom sjukvården och det känslor som finns i allt. Där någonstans så hamnar man ändå i samhällets klor och blir väldigt ofri. Sjukvården är inte alls dålig utan det handlar om rädsla och att inte vilja vara där. Jag jobbar själv inom sjukvården och vet att vi alla gör vårt bästa men ibland räcker det inte. Varje människa är individuell och upplevelser kring sin situation och tidigare erfarenheter finns alltid där. Jag har tänkt att när man känner sig ofri blir man också rädd. Man är nog hårdast mot sig själv. Vanmakten frustrationen och sedan de anhöriga som känner att dem inte kan göra något utan bara se på.

Tids nog så får jag nog rätt hjälp och jag slipper värken och smärtan men denna period har varit mycket tuff och är man en kreativ själ så blir det en sorg i själen. Har haft så mycket som bara ligger där och väntar. Men därför har många projekt blivit nerlagda, så jag inte har det hängande över mig. Att ha värk och smärta varje dag tär på mig och det har inte funnits något som jag kunnat göra. Varit helt smärtfri 4 dygn, sedan allt började. Därför blev den här bloggen till tror jag. Det är så svårt när man är van att jobba och vara kreativ och inte kunna, då har skrivandet kommit till mig igen.

Jag och Illustratören Sofia Jauring gjorde 2019 en barnbok som vi trodde vi skulle kunna ge ut 2020 men så blev inte fallet och mycket har berott på pandemin då allt tagit så mycket längre tid med beslut osv. och min långa sjukfrånvaro. Men har vi lite tur kommer den finnas här i shopen framöver. Det var ett fantastiskt arbete. Först sände Sofia mig bilder på barnen och sedan föräldrarna. Det var så kul att äntligen få se dem växa fram och att barnen föddes före sina föräldrar. 

Vi skrattade gott och Sofia gjorde känslosamma fina bilder.
Har en ögoninflammation som gjort att jag inte kunnat läsa, så nu har det blivit ljudbok varje dag. Fantastiskt att lyssna på. Så jag hinner med några nu under min sjukskrivning. Håll Er friska där ute. Kram Laila K Art